1. För min familj

2. För mina framtida barn
3. För de stunder en skrattar tills en gråter.

4. För att få dricka mer kaffe.
5. Mina vänner.
6. Min första riktiga flytt.
7. För att kunna skaffa körkort.
8. För mitt framtida bröllop(?)
9.För att kunna köpa min första bil.
10. För att kunna fylla kroppen med nya tatueringar.
11. För att kunna uppleva första betalda semestern.
12. För att få höra mina framtida barns första skratt.
13. För att få uppleva fler sommarkvällar.
14. Mina vänners skratt.
15. För att genuint få höra "Jag älskar dig" från någon en är så himla förälskad i.
16. För att få känna solens strålar mot mitt ansikte.
17. För att få uppleva mina näras lycka.
18. För att få uppleva konserter.
19. För att få uppleva spontana och planerade roadtrips.
20. För att få känna känslan av lycka när en går och lägger sig efter en bra dag.
21. För att få skriva mer musik.
22. För att få höra ljudet av regnet.
23. För att få uppleva fler långa varma duschar.
24. För att smärtan endast är temporär och inte permanent.
25. För att få uppleva fler bra filmer.
26. För att jag är bra nog.
27. För att få uppleva fler stjärnklara himlar.
28. För att få känna smaken av min favoritmat.
29. För att få uppleva känslan dagen innan en speciell dag.
30. För att kunna få möjligheten att börja föreläsa igen och fortskrida det förändringsarbete jag en gång påbörjade.
31. För att någon gång kunna få skriva en självbiografi om min kamp mot den psykiska ohälsan.
32. För att kunna säga "Jag gjorde det"
33. För att kunna fortsätta läsa starka citat som motiverar en.
34. För att jag spelar roll.
35. För att få fortsätta uppleva meningsfulla kramar.
36. För att få möjligheten att finna min själsfrände.
37. För att få fortsätta gosa med mina katter på en daglig basis.
38. För att få uppleva genuin lycka.
39. För att få uppleva lukten av skogen.
40. För att få uppleva solnedgångar.
41. För att få uppleva soluppgångar.
42. Människor bryr sig faktiskt om mig.
43. För världen inte är bättre utan mig.
44. För att efter regn kommer solsken och jag behöver uppleva fler regnbågar.
45. För att en inte behöver "gilla läget" - Men "acceptera läget" fungerar lika bra.
46. Mina marsvin.
47. För att livet blir bättre.
48. För att jag kan bli något.
49. För jag är viktig.
50 För det finns människor som älskar mig.
51. För jag har kämpat i hela mitt liv för att få uppleva livet.
52. För att hela mina tonår försvann till min psykiska ohälsa och jag har inte fått uppleva det bra livet 100%.
53. För jag måste fortsätta med det jag är bra på.
54. För att kunna fortsätta alla interna skämt med folk i min omgivning.
55. För att kunna spendera mer tid med familjen.
56. För att kunna spendera mer tid med mina vänner.
57. För att en dag finna kärleken.
58. För att få se fler leenden.
59. För att kunna göra skillnad.
60. För jag skulle bli saknad, även när jag inte tror det.
61. För mina ord gör skillnad.
62. För att kunna fortsätta med mina intressen.
63. För att kunna hjälpa andra.
64. För att jag faktiskt kan bli något.
65. För att få uppleva ren genuin kärlek mellan två individer.
66. För att jag är starkare än jag tror.
67. För jag kommer vara stolt över att jag fortsatte.
68. För att få uppleva sanden mellan tårna.
69. För att kunna dela min livshistoria.
70. För att få känna lukten av regn.
71. För att kunna grotta ner mig i fler serier.
72. För att få se barns glädje när en blåser såpbubblor.
73. För att få äta mer avokado.
74. För att få smälla lite mer bubbelplast.
75. För att få testa nya spännande kombinationer med choklad.
76. För att få känna doften av nyklippt gräs.
77. För att få möjlighet att lära mig nya saker.
78. För att kunna få möjligheten att uppleva allt det som jag ännu inte upplevt.
79. För att kunna fortsätta skriva.
80. För att kunna fortsätta sjunga.
81. För att kunna starta en podcast.
82. För att kunna upptäcka ny musik.
83. För att kunna ge fler komplimanger.
84. För att kunna utforska nya platser.
85. För att kunna trösta och finnas till hand för de i min omgivning.
86. För att kanske kunna rädda ett liv.
87. För att få möjligheten att stå på fler scener.
88. För att hinna lära mig spela 12-strängad gitarr.
89. För att jag har kämpat för livet, och kan inte ge upp nu.
90. För att jag inte kan ta ett permanent beslut på ett temporärt problem.
91. För att lära mig ett nytt instrument.
92. För att i framtiden få träffa mina barnbarn.
93. För att kunna fortsätta fuldansa med mina närmsta.
94. För att kunna ta fler bilder i stunder av värde.
95. För att få möjligheten att resa,
96. För att få träffa nya människor.
97. För att kunna fullfölja mina drömmar.
98. För att livet är värt att levas.
99. För att kroppen klarar mer än vad en tror.

100. För att livet är mitt att leva och det får ingenting någonsin ta ifrån mig.

Egentligen har jag frågat mig själv om det är värt att starta upp den här bloggen igen. Om det är värt att få ut orden ur fingrarna, lätta på hjärtat och dela med mig av det om utåt sätt är ett rätt normalt liv. Jag har nog tänkt att vem skulle vara intresserad av att läsa om mitt liv. Men sen tänkte jag om, för om mina ord och det jag går igenom kan hjälpa någon så är det värt det. Så jag bestämde mig för att komma tillbaka hit efter två år. För att dela med mig av det liv jag lever. Med bipolär sjukdom typ 2 och hypermobilitetsspektrumstörning. Ja ni hör, sist vi hördes så behandlades jag för ankyloserande spondylit, samt för emotionell instabil personlighetsstörning och PTSD. Visst fanns den bipolära aspekten också då, men med tanke på hur många andra problem jag hade så var inte den diagnosen i fokus. Då de andra diagnoserna kunde vara anledningen till mina hypomana samt depressiva episoder, även om psykologen redan då sa att karaktären tedde sig annorlunda gentemot de andra diagnoserna. Men en kunde inte vara 100 procent säker precis under den perioden.

Som ni hör har mycket hänt på 2 år och jag tror egentligen inte någon hängt kvar här och hoppats på en uppdatering. Men ni får en uppdatering ändå, för även om ingen läser så är det ändå ett sätt för mig att få lätta på trycket och få utlopp för mina tankar och funderingar kring mitt liv och min vardag.

Egentligen så har de senaste åren spenderats med DBT samt jobb. När vi hördes sist jobbade jag som personlig assistent men strax därefter började jag jobba inom handels igen. Och där är jag kvar 2 år senare och trivs väldigt väldigt bra.
Jag slutade i DBT-gruppen för cirka ett år sedan, men har fortsatt med individuell DBT. Och om cirka en månad så är jag helt klart med DBT:n. Vilket förstås känns skönt och att det verkligen gav resultat.

Under de senaste två åren har jag varit stabil, livet har fungerat och jag har fått se det bra livet. Vilket jag är väldigt tacksam över. Dock bestämde vi oss i höstas för att byta medicin då jag hade varit stabil under en väldigt lång tid. Och jag antar att det hände väldigt mycket samtidigt och ganska direkt började sömnen lida. Så det slutade med en depression och en inläggning nu i januari. Då gjordes lite medicinjusteringar och samma medicin som jag stått på innan sattes in igen tillsammans med antidepressiva.

Dock så gick jag upp i en hypoman episod bara ett litet tag efter för att nu för några veckor sedan gått in i en depressiv episod igen. Så nu sattes de antidepressiva ut pga bipolariteten och så höjde vi upp en annan medicin jag står på. Då de antidepressiva kan ha gjort så jag växlade lite fortare än vad jag annars hade gjort. Kom i fredags hem från ytterligare en tids inneliggande vård där fokuset var att ta sig upp lite ur den här depressionen, göra lite medicinjusteringar etc. I fredags fick jag komma hem, men sjukhusbesöken kommer avlösa varandra i kommande vecka. Jag är sjukskriven i några veckor till för att hitta 100 % stabilitet. Men längtar tillbaka till jobbet ändå. Även om jag inte är helt uppe ur depressionen än och tröttheten är slående så kämpar jag på. Och ni kan ju få hänga med på den resan om ni vill.

För det det något jag lärt mig så är det att orden är min styrka. Och jag vägrar skämmas, för jag valde inte att bli sjuk. Jag valde inte att drabbas av bipolär sjukdom typ 2. Men nu blev det så, och det förändrar inte mig som person. Det ger mig bara lite mer att kämpa med.

Att summera två år i ett inlägg är inte det lättaste. Och kanske behöver jag heller inte summera de här åren i ett inlägg. Utan blicka framåt och låta er följa med på det som komma skall.

Vi hörs snart igen.

Hej!

Imorse var jag iväg hos reumatologen, gjorde ultraljud på mina leder för att se hur inflammationerna ter sig. Sedan bestämde vi att vi ska höja dosen med Cosentyx till 2 sprutor i månaden i stället för 1.

Därefter gick jag ut och körde en timmes intervallpass. Här har det idag varit 10 + och strålande sol. Helt fantastiskt väder och så skönt med fysisk aktivitet.

Därefter lagade jag lite lunch. Blev kycklingfilé och broccoli. Bra och stadigt. Kokte två ägg som jag åt till kvällsmat.

Sedan har jag jobbat. Började vid 16:00 och jobbar till 21:30.

För er som inte vet fick jag jobb som personlig assistent i Januari. Och jag trivs verkligen så bra.