15 000 steg, men inget i rätt riktning.

Onsdag den tjugonde december och jag famlar och ramlar och samlar ihop spillrorna av mig själv, mestadels genom möten på psykiatrin. Började dock min onsdag med att träffa J för att prata om livet och allt där omkring. Därefter var jag med på morgonbön; tänkvärt och något jag önskar jag kunde vara med på oftare.

Därefter missade jag att hämta läkemedel hos läkemedelsstödet, men skulle ändå träffa min ena öppenvårdskontakt så vi löste det där och då. I dag samtalade vi mest om julotta och sång. Jag har med den nya medicinen börjat tappa mina känslor ganska kraftigt. Jag känner endast en stor likgiltighet. Något jag absolut inte är van vid. Men tydligen skall det vara positivt att jag får vila från mina känslor, ångest och mitt övertänkande sätt. Ge mer energi till vardagen, men det vet jag inte om jag har.

Väderomslaget har påverkat mina leder något enormt. Så jag har ondare och har sämre rörlighet. Trots det så gick jag en promenad på 45 minuter i morgonmörkret. - Jag är väldigt trött hela tiden, förutom att det i princip är den vanligaste biverkningen på alla mina mediciner, så är det den vanligaste biverkningen av min reumatiska sjukdom också. Så livet plussar rejält när det gäller negativa spiraler. Men men. Jag kämpar på.

Imorgon har jag ytterligare två möten med psykiatrin. Men mer om det i morgon eftermiddag.

Vi hörs snart.

Gillar

Kommentarer