2 februari 2017

Klockan är strax efter 21 och ikväll är ledvärken verkligen påtaglig och tröttheten tränger sig oinbjudet på, och invaderar varenda cell i min kropp. Det är i sådana stunder jag är så enormt tacksam över att min vardag är så pass flexibel att jag kan utforma den utefter hur sjukdomen tar sig uttryck, helt beroende på vad det är för skov jag befinner mig i. För tillfället är jag ändå i ett sådant skov att jag för det mesta orkar följa alla kalenderns planer, men å andra sidan så vet jag ju inte hur morgondagen kommer se ut. Ovissheten kan i många fall verka skrämmande, men för mig har det blivit enormt normaliserat. För mig är ovissheten om hur kroppen kommer må, vardag. Och det är för mig inte alls skrämmande längre.

Den här veckan har jag haft så enormt mycket på agendan.

I början av veckan besökte jag Ung Företagsamhet i Kronobergs län på deras kontor i World Trade Center. Vi diskuterade kring våren och hösten och vad som kommer att ske. Målsättningar, tankar, reflektioner och utveckling var några av de saker som kom upp på tapeten. Givande, inspirerande och motiverande. Och nu känner jag mig verkligen hemma i min roll som representant för UF-alumni i Kronoberg.

Utöver det här givande mötet så beslutade sig mitt simkort för att sluta fungera. Och efter krångel med försvunnen telefon, ID-kort samt bankkort så kände jag mig något hämmad av att inte kunna ta mig någonstans, samt kontakta eller bli kontaktad. Iallafall så fortsatte jag följa agendan och jag var på flertalet arbetsintervjuer.

Jag var även iväg på jobb i Karlskrona under gårdagen. Där jag fick möjlighet att bryta tystnaden för Ehrensvärdska gymnasiet i Karlskrona. Mycket, mycket viktigt och inspirerande. Jag hade förmånen att ha fantastiska åhörare, och jag kan lova att det var så tyst i aulan att en hade kunnat höra en nål falla till marken. - Den känslan är oslagbar. Att få bidra med mina egna erfarenheter för att sprida kunskap och på så vis öka medvetenheten bland vår omgivning är så enormt häftig.

Det var berörande även för mig som föreläsare och jag är så enormt glad över att jag fick bryta tystnaden i Karlskrona under gårdagen. - Tre föreläsningar gick av stapeln och när jag kom hem hade jag använt alla mina skedar. ("The spoon-theory") , så jag somnade på soffan hemma hos mina föräldrar i mitt föräldrahem tillsammans med min lilla kattunge. (Fast hon är inte min egentligen.)

Åkte hem till mitt imorse och har idag gått i skolan, suttit i möte och jobbat. Nu varvar jag ner och tillåter kroppen att återhämta sig. Imorgon är det dags för opponering, därefter ska jag på ett sjukhusbesök, och därefter ännu ett möte.
Roligt roligt.

Hoppas er vecka varit givande och att ni tar hand om er själva och varandra.

Vi hörs snart. Kramar






















Gillar

Kommentarer