2018-05-02

Tänk om en hade kunnat se hur ens liv skulle se ut. Vad för saker som skulle drabba en. Skulle en vara med förberedd då? Skulle en hantera motgångar bättre? Jag har varit sjuk i 11 år, varav 2 år diagnostiserat. 11 år är lång tid.
Jag trodde aldrig jag skulle kunna acceptera min sjukdom. Jag trodde aldrig jag skulle kunna acceptera behovet av hjälpmedel, otaliga läkarbesök och medicineringar. Men here I am, och jag har på något underligt vis accepterat mitt livsöde. Jag har accepterat och skäms inte över att jag behöver hjälpmedel för att klara av den normala vardagen. Jag skäms inte över att gå till reumatologen och vara den enda unga i ett väntrum fyllt av äldre. Jag skäms inte längre över att ta en medicin som bromsar sjukdomsförloppet. Jag har slutat skämmas. Jag har börjat acceptera. Och en dag som idag, när smärtorna är intensiva och kroppen säger i från, då blir jag ledsen. Ledsen över att min kropp inte fungerar som andra tjugoåringars, men sen tillåter jag mig själv att känna den sorgen, för mycket går förlorat. Men det innebär inte att jag inte kan uppfylla allting jag drömmer om. För det kan jag. Oavsett hur mycket jag tvivlar i skov så kan jag lyckas. Jag kan få en god livskvalité, jag kan jobba mot mina drömmar. Jag kan, för jag är jag, personen bakom sjukdomen. Och jag ska leva ett liv värt att levas. Med smärta eller ej. Men just idag, får jag vara ledsen och besviken på kroppen, för jag vet att imorgon är en ny dag. Och då återupptar jag den kamp jag inte orkar idag. För jag ska leva. Leva mitt liv på mitt vis. #ankyloserandespondylit #bechterews #reumatism

  • Nära Karlskrona

Gillar

Kommentarer