Tiba och Zuka, den här texten är för er. För att ni flytt från ett land som inte längre var tryggt för er. För att ni kommit till ett helt främmande land och fortfarande ler de allra största leenden som man bara kan tänka sig, trots att ni är ovetandes om vem jag är och vad jag egentligen säger. Men vi behöver inte tala samma språk för att förstå varandra, för era blickar sa mer än vad ord någonsin kommer kunna säga och jag, jag blev så oerhört berörd av vårt möte idag. Ni har satt spår i min själ och jag kommer aldrig att glömma er, ert mod och den styrka som ni bär på. Tiba och Zuka, jag är så ledsen för att världen är så orättvis och för att ni fått uppleva saker som ingen individ någonsin skall behöva uppleva. Mina ord räcker inte till för att beskriva alla tankar och känslor som pågår inom mig - för den här dagen har gjort så enormt stora intryck på mig. ; Människor som levt ett tryggt liv precis som vi, men som tvingas lämna allting och bege sig in i en ovisshet, för att de här individerna tvingas välja mellan liv och död. Idag träffade jag en massa fantastiska individer. Tiba och Zuka ni var två av dem som gjorde så enormt stora intryck, och jag kommer aldrig glömma er. De armband som ni idag gav till mig kommer jag att bära med stolthet, och varje gång jag kommer att se ner på mina armband så kommer ni att vara med. Tiba och Zuka - Jag önskar er all lycka i livet och jag hoppas och ber för att ni skall få den trygghet som ni faktiskt förtjänar. Jag hoppas att ni får den trygga punkt i livet som kan göra att ovissheten minskar. Älskade Tiba och Zuki, era kramar lever med mig likt som den handling att ni inte ville släppa taget, och att ni inte ville gå. Älskade barn, jag kommer aldrig att glömma er.