Att vara sjuk i resten av sitt liv.

Vissa dagar orkar jag inte vara sjuk. Vissa dagar orkar jag inte vetskapen om att jag alltid kommer vara sjuk. Att jag kommer vara sjuk varenda dag i resten av mitt liv. Vissa dagar vill jag bara vara som andra tjugoåringar. Men jag kommer aldrig vara som andra i min ålder, kommer aldrig kunna leva mitt liv på samma sätt som andra i min ålder. Jag hittar vägar, sätt att ta mig fram dit jag vill komma. Jag hittar vägar för att nå mina mål. Men ibland orkar jag inte vara den sjuka tjugoåringen. Men jag är den sjuka tjugoåringen.

Idag ringde jag min nya vårdcentral (har ju flyttat för 6 månader sedan och tillhör nu en annan vårdcentral) men iallafall, så fick jag tid till en läkare vid 09 imorse, så jag tog kryckan och vandrade dit. Smärtorna har varit utomordentligt outhärdliga sista dagarna så jag gick dit i hopp om att få lite smärtlindring i väntan på tiden hos reumatologen. Läkaren var toppenbra, hon lyssnade, förstod och tog mig på allvar och tyckte det var en självklarhet att jag inte skall gå och ha ont i två veckor till utan någon form av smärtlindring, så hon skrev ut morfintabletter, alvedon och Orudis (antiinflammatoriska och smärtstillande tabletter). Så efter det blev det ett besök på apoteket, där jag passade på att hämta ut min biologiska behandling. Totalt gick kalaset på 10 703 kronor. Tacka vet jag högkostnadsskyddet som gör att jag kan få ett dugligt liv med olika behandlingar.

Sedan några timmar är jag hemma och har legat och streckkollat på Grey´s Anatomy.
Om ett tag kommer pappa och hämtar mig. Ska spendera helgen hemma hos dem, då läkaren tyckte att jag skulle vara hemma hos mina föräldrar de första dagarna med morfinet, ifall det skulle dyka upp några biverkningar. Men om några dagar borde smärtlindringen kickat in och smärtorna minskat. Åtminstone är det vad jag hoppas innerligt på.

Hoppas allt är bra med er. Vi hörs snart igen.

Gillar

Kommentarer