Emotionell Instabil Personlighetsstörning och rum 66 på Avdelning 28.

Nu har det ekat tomt här i ännu en månad trots att jag utlovade bättre uppdatering.
Sedan vi hördes sist så har jag hunnit bli inlagd på en slutenvårdsavdelning.
Jag har nyligen blivit diagnosticerad med den psykiska sjukdomen Emotionell Instabil personlighetsstörning, tidigare kallad Borderline.

Kort och koncist så innebär Emotionell Instabil Personlighetsstörning snabba svängningar mellan hygglig balans och katastrof, mellan idealisering och nedvärdering, vitt eller svart. Som jag tidigare nämnt så har det aldrig riktigt funnits något mellanting i mitt liv, det har alltid varit antingen eller. Det har aldrig varit en gråmelerad vardag, utan snarare svängningar från toppenbra, till katastrofalt dåligt. Något som gör att jag lätt agerar i affekt och har svårt att inse konsekvenserna av mina ageranden.

Jag har kraftiga känslolägen; så det som folk upplever som extremt för dem, är normala känslolägen för mig; men allt som oftast befinner jag mig i en oas av ångestmoln som bara kryper tätare och tätare inpå. Och jag kan inte riktigt hantera det faktum att det är så mitt liv kommer se ut.

Så efter att jag var på väg att ta ett rationellt beslut för snart två veckor sedan så hamnade jag på psykakuten där jag motsatte mig vård då jag inte ville bli inneliggande. Så jag blev tvångsinlagd enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård då min IPS gör att jag stundvis är en fara för mig själv.
Ett dygn efter att jag lagts in på Psykiatriska akutmottagningen så blev jag förflyttad till avdelning 28 där jag snart varit i två veckor. Nu har jag dock gått med på frivillig vård och inväntar fler bedömningssamtal inför Dialektisk Beteendeterapi som har visat sig vara det mest effektiva vid min sjukdom. Dock har väntan varit lång och jag har inte direkt haft glöden till att kämpa. Men jag gör så gott jag kan, och enligt all läsning jag gjort om min sjukdom så är inneliggande vård dessvärre något som kan ske under längre perioder och ofta.

Känns tråkigt i och med att det snart är jul; men samtidigt vet jag att det är för mitt eget bästa. Så på onsdag ska jag ha ett anhörigsamtal med en ur mitt vårdlag samt mina föräldrar; - där vi ska diskutera min sjukdom, och hur de kan stötta upp på bästa sätt. Sedan kommer även en av mina öppenvårdskontakter på onsdag och den andra på torsdag. På torsdag ska jag även till mellanvården och träffa en behandlare för att utreda vidare och besluta om det blir Mentaliseringsbaserad terapi eller Dialektisk Beteendeterapi. Vi får helt enkelt se. Tills dess övar jag på att hitta strategier för att hantera min ångest och min djupa depression. (Samt att jag blivit insatt på lite nya medicineringar).


Så vi får se hur länge jag blir sjukskriven och kvar i rum 66 på avdelning 28. Men ett tag till ser det ut att bli om jag kollar på hur jag mår i dagsläget. Så nu vet ni hur det ligger till och jag tänker att ni ska få följa med på min resa både med IPS och AS (Ankyloserande Spondylit).

Jag krigar mig framåt. En fot framför den andra.

Vi hörs snart igen & den här gången är det ett löfte.

/Josefin

Gillar

Kommentarer