Hej ni som fann lycka i att trycka ner mig och många andra!

Någonting som aldrig tagits upp, aldrig pratats om. Någonting som är så oerhört viktigt och som är värt att uppmärksammas och pratas om. Någonting som händer vart vi än vänder våra huvuden, men som vi är för blinda för att se. Så öppna ögonen och våga göra skillnad, för din handling kan göra förändring. Det här är till er, er som mår bra och känner makt av att trycka ner andra, men även till er, er som inte tror att det går. För det går och det blir bättre! Hej ni! Hej ni mobbare. Ni som var bättre än alla andra.
Ni som tyckte att man inte passade in. Ni som tyckte att man aldrig dög till och ni som var tvungen att påpeka att man inte följde samhällets normer och ideal. Hej ni. Jag vet inte vad ni gör idag, vart ni befinner er och hur det går för er. Men någonstans hoppas jag att ni fortfarande kommer ihåg vad ni gjorde. Hur ni behandlade mig och andra. Hur lågt ni faktiskt gick. Någonstans hoppas jag att ni lärde er något och att ni aldrig utsätter en människa för samma sak, som det jag och många andra fick stå ut med dag ut och dag in. Jag hoppas att ni ångrar ert beteende, alla ord ni sa, alla sms ni skickade och alla slag och knuffar som man som jämnårig fick ta emot. Nej, jag hatar er inte. Jag är inte ens förbannad på er. Det jag är förbannad på är att era ord slog ner en gång på gång. Era ord tog både självkänsla och självförtroende och kastade det i marken samtidigt som ni hoppade och stampade på det. Det jag är förbannad på är att ni kände behovet av att trycka ner någon annan för att själva må bra. För att känna makt och för att känna att ni var bättre än mig och de andra som ni utsatte för samma sak. Jag är inte arg på er, inte ens det minsta och jag hoppas era liv går framåt. Jag borde vara förbannad på er, men jag vill tacka er. Tack för att era ord och slag fick mig att fortsätta, fick mig att bevisa att jag kunde allting som ni sa att jag inte kunde. Jag vill tacka för att jag lever det liv ni sa att jag aldrig skulle leva. Jag vill tacka för att jag fortfarande lever, när allt ni önskade var att jag skulle försvinna, sluta existera. Så tack. Tack så oerhört jävla mycket för att ni fick någonting som var så oerhört självklart att bli ännu mer självklart. ALLA ska behandlas med respekt och kärlek. Ni visade aldrig det. Ni visade inte det en enda gång. Ni var så inne i att köra mig och andra i botten, att ni missade när vi nådde toppen samtidigt som ni stod kvar där nere. Så tack för att ni fick mig att inse hur jag vill vara som människa. Tack för att ni fick mig att inse att det är så oerhört jävla mycket bättre att bry sig om dem i sin omgivning och visa att man är en vän, än att visa sig vara bättre än alla andra. För i slutändan är det ändå ni, ni som står ensamma kvar på samma plats som ni gjorde då. Medan alla runt omkring lever vidare och tar sig någonstans. En krossad självbild och ett krossat självförtroende är någonting som går att bygga upp igen, men de varumärke som ni bär på. Det är det som blivit er identitet, det som fortsätter vara er identitet. Så nej, kära mobbare. Jag hoppas verkligen att era liv går framåt, och att ni en dag inser att det ni gjorde var fel. För i framtiden kanske det är din dotter eller son som blir nedtryckt och hånad för sådant som du hånade mig och andra för. Nej kära mobbare. Jag är inte arg på er. Inte det minsta. Jag är glad för att ni fick mig inse att jag är jag och det är så det kommer fortsätta vara. För jag har tagit mig någonstans, medan ni står kvar och trampar, väntar på att ta er vidare. Dock önskar jag att ni i framtiden inser hur fel det ni gjorde var. Att ni lärde er av ert misstag och att ni ALDRIG någonsin gör någonting liknande igen. Tack för att ni fick mig motbevisa allting som ni varje dag tryckte ner mig och andra för. Jag har aldrig tolererat att någon behandlar någon annan illa, skulle aldrig i min vildaste fantasi acceptera det. Skulle aldrig blunda för den verklighet som människor lever i, bara för att en person vars identitet är mobbare gör allt för att få en bra dag. Och du som läser det här, som vaknar var dag och känner att du inte är bra nog, att samhället inte är en plats där du vill vara, fortsätt ändå, för en dag kommer det vara värt det. När du kan stå på toppen och blicka ner mot botten och se dem som gjorde dig illa. För du är en fighter, en riktigt vinnare och allt kommer bli bra igen. Tro på dig själv och allt vad livet är värt. För du är så oerhört jävla bra. För i stunden, som det pågår kanske det är så galet mörk och

det kommer dra ner dig på botten. Kommer få dig vilja ge upp. Men det är inte slutet, det är bara början på den styrka som du bär på. För med den styrka du har, kan man ta sig igenom vad som helst.

Mobbarna kommer aldrig vinna med sitt beteende, för med din styrka är du redan en vinnare från start och jag lovar, det går att ta sig igenom det. Jag klarade det och det gör du med!<3

Tack för mig!

Gillar

Kommentarer