Min sjukdomshistoria - Del 1.

Jag har under en längre tid planerat att berätta kring min sjukdomshistoria. Dock har jag inte kommit till den punkten i mitt liv att det har blivit av då jag varit väldigt inaktiv i mitt bloggande den sista tiden.

Men idag kommer den första delen: Barndomen

Redan från tidig ålder så brukade jag klaga på smärta i benen. Vi visste aldrig riktigt vad det berodde på och flertalet gånger kollade vi upp problematiken med skolsköterska, skolläkare och vårdcentral. Dock gav den fortsatta problematiken aldrig något riktigt svar, och ingen utredning gjordes vid den här tiden i mitt liv. Det sades att det var växtvärk som började drabba mig extra hårt när jag var runt sju , åtta år gammal.

Det ifrågasattes aldrig. För visst kunde det mycket väl vara växtvärk. Men till skillnad från andra barn i samma ålder som hade liknande problematik drabbades dem endast på natten. Jag hade i princip ständigt ont. Både dag- och nattid. Självklart gick det i skov och i perioder var det värst under nätterna. Men jag slutade fundera över det, trots att jag bröt ihop i skolan på grund av de intensiva smärtorna och trots att jag drog mig från att vara så aktiv som jag hade kunnat vara så lyckades jag ändå hålla igång kroppen och började leva i förnekelse av min smärta. Jag låtsades oftast som att den inte var där. Att den inte påverkade mitt liv det minsta och att allting gick smärtfritt. Dock var det aldrig så simpelt. Smärtan var alltid där och förstörde alltid så enormt mycket. Jag kommer ihåg så många gånger som jag drog mig undan och bet mig hårt i läppen när smärtorna var för intensiva. Men det var bara växtvärk, så det skulle ju gå över.

Min smärtproblematik fortsatte och jag började få problem med smärta i andra leder, och det kollades upp flertalet gånger hos vårdcentral, skolläkare och allt däromkring. Men allt som misstänktes var alltid växtvärk, så jag levde med ett inre hopp om att smärtan en dag skulle försvinna.

Det kom aldrig på tanke att prover skulle tas, eller att någon form av undersökning skulle genomföras, och jag började ifrågasätta mig själv och om smärtan jag kände verkligen var på riktigt. För alla sa ju att det inte var någonting som var fel, att allt var normalt.


Och det är inte lätt att vara barn och leva med en smärta som ingen tror på.
En är ju ung. Och är en ung, kan en inte vara sjuk. Det är endast påhitt. Det
var iallafall så det sades från 8-års ålder tills dess att jag var 16 år gammal.

Fortsättning följer.







Gillar

Kommentarer