Saknad.

Saknaden dränerar en fullständigt. Det är som att kippa efter andan utan att få luft. Den smärtande bröstkorgen mot det tomma intet. Och saknaden, saknaden efter dig gör för ont för att kunna beskrivas. Men skrivandet är det enda jag har. Det enda som tar mig till en plats där jag bara kan vara. Där jag kan gråta utan att ifrågasättas, där jag kan känna alla mina känslor på en och samma gång. Där jag får rasa ihop i en hög och gå sönder, för att sedan resa på mig, ta upp mina spillror och bygga ihop en ny del av mig som aldrig någonsin kommer bli så som den var tidigare.


Saknad. Saknad. Saknad.
Det är som hundratals knivhugg i bröstkorgen, enda skillnaden är att saknaden inte tar död på en. Utan en fortsätter leva trots smärtan. Trots den saknad efter dig som existerar inom mig. Och ingenting blir som det en gång var när du inte längre är kvar i livet.

Det är nog saknad jag känner.
En enorm saknad.
Efter dig.

Men du kommer inte tillbaka. Jag saknar dig varje dag.

Men en dag så dansar vi bland molnen till tonerna av ditt skratt. Tills den
dagen skall jag bekämpa smärtan som saknaden orsakar. Och så ska jag kämpa för dig, för rätten till mitt liv. Precis så som du skulle velat.

Jag älskar dig och jag saknar dig.
Du lever inom mig för all framtid.

It´s a cold and it´s a broken hallelujah.

  • Vardag

Gillar

Kommentarer